Magdansare

Jag ska väl erkänna det på en gång; jag har en svaghet för gotiska brudar. Om du är gotisk tjej och kan dansa Tribal Fusion Belly Dance så har du kommit halvvägs med mig kan jag ju säga ;)




Det här var egentligen bara en lek med nya tuschpennor som jag skulle testa för att se hur de funkade. Blev helt okej, jag älskar verkligen hur håret blev! Lagom rufsigt och spretigt.

Who let the dogs out?

En gång, runt 2004, blev jag även bedd av min ömma moder att teckna ett födelsedagskort åt en arbetskollega som, uppenbarligen, gillar hundar.

Det blev lite lekande i tusch även här, och även lite övning i improviation. Jag hade inga referensbilder till vare sig cockerspanieln eller jack russell-terriern så jag utgick istället från vilket form de har på huvudet. Det fungerade bättre än vad jag trodde, även om det krävdes två-tre skisser innan det kändes rätt.

Inspiration från Boris Vallejo

Många andra amatörkonstnärer jag känner eller känner till har gott om egna favoritkonstnärer, och samlar på dem nästan som andra samlar på musikartister. Jag förstod aldrig poängen med det som yngre, tills jag upptäckte två fantastiska konstnärer på en och samma sommar. Den ena, Boris Vallejo, inspirerade mig samma sommar (2003) till ett sånt här porträtt:



Likasinnade nördar kan nog se vilken gammal bild jag tog inspiration ifrån ^_~
Ansiktet är mycket löst baserat på mitt eget och håret gav mig fullt sjå för att undvika kladd på resten av bilden. Det var även första gången någonsin som jag använde mig av stompfer, vilket kan förklara det lite ojämna resultatet på skuggningarna. Vad tycks?

Jag är DINOSAURIE!

Jag bjuder ytterligare på en gammal bild, men denna är en av de få bilder jag inte har skannade, utan istället har plåtat med en mobilkamera, därav den halvtaskiga kvalitén.



Jag är mäkta stolt över den här bilden av två orsaker:
1. Det var mitt första beställningsjobb som jag skulle få betalt för (visserligen bara kompispris men jag var väldigt ung och orutinerad och inte alls lika duktig)
2. Jag slängde ihop den på ungefär en timme med hjälp av flytande tusch och vatten.

Jag hade heller aldrig gjort ett seriöst försök att teckna en dinosaurie så för att vara ett första försök så är det verkligen inte fy skam!

Modernt självporträtt

Då jag ändå är i farten kan jag passa på att visa upp ett annat självporträtt, men detta är från i november förra året faktiskt. Och av alla porträtt jag hitills har gjort på mig själv så tillhör det här bland mina favoriter!

Jag vet inte om det kanske märks på själva bilden, men jag är vekligen nördig när det gäller tuschlinjer! Jag studerar alltid hur en tecknare tuschar, särskilt när det gäller serier. Bra exempel kan man hitta i nästan vilken manga-bok som helst, japaner är mästare på att tuscha! I USA finns det även som en hel yrkesutövning, där man kan bli anställd på ett serieförlag som tuschare till mindre och riktigt stora serier. Det är hemskt synd att man inte tänker lika hårt på tuschningen här i Sverige, här verkar folk vilja göra lite som dom själva vill.

Levande linjer ska det vara! Och tuschat med riktigt stålstift också!

En början

Det är alltid lika svårt att börja om med något, särskilt när det är en blogg som man verkligen inte gillade designen på. Nu efter mycket om och men så börjar den äntligen arta sig åt rätt håll, så nu kör vi igång!

Jag heter Sanna och brukar klassificera mig som kreativ nörd. Kreativ för att... tja, det är ett bra adjektiv som passar in på mig, och nörd för att jag är tämligen nördig och dessutom stolt över det!

Tanken med denna blogg är att visa upp mina alster i en helt annan typ av social media. Det är alltid roligt att visa vad man har gjort!

Så vi inleder med ett självporträtt! Detta är visserligen ganska gammalt (2004) men jag gillar det fortfarande och jag klär mig fortfarande enbart i svart och rosa, så det får vara bra. Dock så var det bra många år sedan nu som jag hade nithalsband på mig eller så mycket svart smink.