Hjärta i brons

Det absolut roligaste vi gjorde under mitt andra år på konstskolan var att gjuta i brons. Jag, som redan var inne på temat "hjärta" i och med mitt performance, gjorde därför ett hjärta i solitt brons. Det är en riktigt tung klump på ca 3,5 kg, i naturlig storlek. Och en väldigt vacker form.

Det är också det första konstverket som jag har fotat med min nya systemkamera, jag kan glatt konstatera att den fungerar riktigt bra :)

Garrus Vakarian fanart

Jag har varit rätt kreativ på sistone men då jag saknar vettiga möjligheter att fotografera mina verk rättvist så blir det inte så mycket uppdaterat här. Men här får ni min senaste fanart:

Garrus Vakarian från Mass Effect-spelserien. För oinvigda ser han kanske rätt läskig ut, men tro mig när jag säger att han är bland de bästa karaktärer som finns, och inte ett dugg läskig (om han inte är förbi av sorg och ilska såklart, men vem är INTE läskig då?). Dessutom överlevde han en missilraket i nyllet, hur coolt är inte det?
Ehm, samt att han har den säkerligen sexigaste rösten någonsin...

Torrpastell på nåt papper jag hittade på golvet i studion, och fan va roligt det var! Jag måste definitivt införskaffa torrpastell pennor så man kan leka mer med detaljer, det här blev rätt knepigt mot slutet och jag endast hade finlir kvar (jag skulle tekniskt sett kunna finlira mer men någon måtta får det ju vara!).

Ny följetong: veckans ångest

Som liten skapade jag en karaktär av min ångest. Det blev en slags barbapapa inspirerad av Joanna Rubin Dranger, fast med plommonstop, käpp och steppskor.

Som vuxen har jag börjat använda den karaktären i skämt som förklarar ångestfyllda situationer. Som att man kanske verkar lite nere en dag:

Eller det där viktiga som man måste skriva ihop på datorn men hur man än försöker så går det inte:

Eller den där konsten att ta sig upp om morgnarna:

Eller bara att vara allmänt disträ:

Jag har väldigt roligt med mitt mörkermonster, så jag funderar på att fortsätta på den här typen av bilder.

En ny avatar

Jag blev less på att ha en lånad avatar från nätet, så jag snodde ihop en egen med ritplattan:

Bartolomeus

Har ju helt glömt bort den här:

Jag gjorde den som en avskedspresent till en vän som flyttade i somras, samma person som bilden föreställer. Och nej, inget sketen mobilkamera i världen kan göra den rättvis.

Blyerts på helt vanligt skrivarpapper, vilket inte känns professionellt någonstans, men det fungerar så länge man inte skrynklar bilden, vilket ju är lätt hänt så jag rekommenderar ändå att ordentligt papper används.

Lite mer Malin

Minns ni min grodflicka Malin? Haha, såklart ni gör, jag har ju inte uppdaterat med något annat sen mitt förra inlägg!

Träningen med ritplattan går framåt i sakta mak, och även om det gör mig osannolikt frustrerad emellanåt, så har jag extremt roligt också, så jag börjar ana vad som är grejen. Jag övar fortfarande med Malin, och ritar om många av hennes outfits (jag älskar hennes garderob!). Så här bjuder jag på mina tre senaste bilder. Man kan tydligt se framsteg mellan dem, och jag känner mig nöjdare och nöjdare för varje bild.

Dom här byxorna hade jag gärna ägt själv

Den här klänningen ritades om helt i photoshop, den var mycket fulare tidigare

Nu börjar det likna de traditionella bilderna :D

Så ja, jag lär mig!


Och nej, Malin har självklart ingen navel eftersom hon kläcktes ur ett ägg i ett akvarium (tror jag ska digitalisera mina grod-embryo-skisser, så får ni se vad jag menar).

Lek med ritplatta

För några veckor sedan köpte jag mig en ritplatta av en kompis som behövde pengar. Jag har haft en rätt komplicerad relation till tanken att införskaffa ett sådant redskap. Främst eftersom jag är såpass tränad i traditionella medier, att teckna blyertsporträtt är fortfarande bland det mest meditativa jag vet, och olja är bland det absolut roligaste som finns.
Men tänk va mycket annat jag skulle kunna göra i och för sig. För hur var det, man ska inte begränsa sig, bara omfamna nya sätt att uttrycka sig på?

Nåväl, jag övar sakta men säkert på att hantera den, för det är lika mycket att lära sig photoshop som det är att hantera plattan.

Och det absolut bästa sättet att lära sig, är att helt enkelt teckna om gamla saker. Så här får ni stifta bekantskap med en av mina egna karaktärer, grodflickan Malin.

Malin bor på en planet endast befolkad av kräl- och groddjur, och är själv en humaniserad groda, vilket man kan se på hennes gröna hy, breda lår, samt spexiga ögon.

Hon har levt med mig sen jag var tolv år, och skapade den här planeten en sommar då semestern med familjen blev för tråkig. Fjorton år senare utvecklar jag fortfarande konceptet.

Och att teckna digitalt var inte alls så jobbigt eller tråkigt som jag trodde. Det är faktiskt riktigt kul :)