Lite mer Malin

Minns ni min grodflicka Malin? Haha, såklart ni gör, jag har ju inte uppdaterat med något annat sen mitt förra inlägg!

Träningen med ritplattan går framåt i sakta mak, och även om det gör mig osannolikt frustrerad emellanåt, så har jag extremt roligt också, så jag börjar ana vad som är grejen. Jag övar fortfarande med Malin, och ritar om många av hennes outfits (jag älskar hennes garderob!). Så här bjuder jag på mina tre senaste bilder. Man kan tydligt se framsteg mellan dem, och jag känner mig nöjdare och nöjdare för varje bild.

Dom här byxorna hade jag gärna ägt själv

Den här klänningen ritades om helt i photoshop, den var mycket fulare tidigare

Nu börjar det likna de traditionella bilderna :D

Så ja, jag lär mig!


Och nej, Malin har självklart ingen navel eftersom hon kläcktes ur ett ägg i ett akvarium (tror jag ska digitalisera mina grod-embryo-skisser, så får ni se vad jag menar).

Lek med ritplatta

För några veckor sedan köpte jag mig en ritplatta av en kompis som behövde pengar. Jag har haft en rätt komplicerad relation till tanken att införskaffa ett sådant redskap. Främst eftersom jag är såpass tränad i traditionella medier, att teckna blyertsporträtt är fortfarande bland det mest meditativa jag vet, och olja är bland det absolut roligaste som finns.
Men tänk va mycket annat jag skulle kunna göra i och för sig. För hur var det, man ska inte begränsa sig, bara omfamna nya sätt att uttrycka sig på?

Nåväl, jag övar sakta men säkert på att hantera den, för det är lika mycket att lära sig photoshop som det är att hantera plattan.

Och det absolut bästa sättet att lära sig, är att helt enkelt teckna om gamla saker. Så här får ni stifta bekantskap med en av mina egna karaktärer, grodflickan Malin.

Malin bor på en planet endast befolkad av kräl- och groddjur, och är själv en humaniserad groda, vilket man kan se på hennes gröna hy, breda lår, samt spexiga ögon.

Hon har levt med mig sen jag var tolv år, och skapade den här planeten en sommar då semestern med familjen blev för tråkig. Fjorton år senare utvecklar jag fortfarande konceptet.

Och att teckna digitalt var inte alls så jobbigt eller tråkigt som jag trodde. Det är faktiskt riktigt kul :)