Ett halvår till egen kalender

Jag och en god vän kom på den geniala idén att skapa en kalender ihop för 2012, och nu när året går mot sitt slut så känns det som passande att visa upp dessa bilder. Jag kan ju då endast stå för 6 av 12 månader, så hennes bilder kommer inte att finnas i detta inlägg.
Temat vi valde var den kinesiska zodiaken med sina tolv djur, men de är inte i kronologisk ordning. 

Januari

Jag kämpade länge och väl med att få oxens ben rätt, men det känns okej nu. Färgerna är jag dock inte alls nöjd med och busken verkar sväva. Enkelheten tilltalar mig däremot.
Uppenbart inspirerad av myten om Zeus som förklädd till tjur lockar till sig unga kvinnor.


April

Som född i Drakens år i April månad så var det självklart att jag ville göra en drake! Och den här blev jag riktigt nöjd med, även om designen är enkel. Svart och guld är en vacker kombination och min geishas kimono var en riktigt rolig lek för mig rent färgmässigt! Jag är riktigt nöjd med denna!



Maj

Jag hade det inte lätt med denna heller, även om jag gillade tanken på en ormtjusare i öknen så känns det inte som att idén fungerade riktigt. 



Juli

Jag tänkte på den klassiska sagan om Heidi när jag tänkte får, och tycker att jag lyckades rätt bra med kompositionen här, och för all del designen på min Heidi-kvinna. Men fårens ull blev riktigt tråkig att göra till slut.



November

Grisar, och jag tänkte direkt på tryffelletare i skogen, men här var det svårt med färgerna! Skogen känns inte alls så djup som jag ville och jag fegade för mycket för att göra det mörkare. Stubben gillar jag dock, samt skjortan hennes. Och grisen själv förstås, även om det är smärtsamt efterhärmat ett referensfoto av en.


December

 Jaha, vad sjutton ska man göra med råttor då? Av någon anledning kändes inte Råttfångaren från Hameln som en rolig inspirationskälla. Så jag tänkte helt annorlunda istället, jag lät mig inspireras av Ninja Turtles, och skapade en ny design till min Rogue Human i WoW. Det funkade bättre. Jag har till och med bakat in den magiska dolken från "Prince of Persia"-filmen.

En silverfisk

Jag vet att de flesta inte håller med mig, men jag tycker att insekter är oerhört fascinerande varelser. Visst slår jag också ihjäl myggor som sätter sig på mig, och getingar vill jag inte ha för nära (i alla fall inte under våren och hösten, då vet man aldrig var man har dem), men i överlag kan jag stirra mig blind på en vanlig husfluga bara för att... tja, den är rätt vacker.

Så nu när vi hade skulptur på skolan nu förra veckan så visste jag direkt att jag ville göra en silverfisk i garn. Men som vanligt gjorde jag det på tok för ambitiöst och satt ända till min redovisning torsdag lunch och slet med den. Då började jag tisdag dag, så det var inte alls mycket tid. Dessutom gjorde jag den helt på fri hand utan något som helst mönster att utgå från.

Men jag är ändå väldigt nöjd med den, och jag hade väldigt roligt trots stressen! Den fick flytta in på skolans bortglömda duschutrymme och husera bäst den ville där.

Lek med lera

Nog för att vecka två redan har börjat men krånglar datorn så gör den.

Jag överlevde min första vecka med bravur. Lera och modellering har aldrig varit min starka sida, jag föredrar att arbeta med två dimensioner och att skapa illusioner av djup, att faktiskt jobba med ett tredimensionellt objekt är jag inte alls van vid. Och mina minnen från gymnasietiden är inte de bästa (ärligt talat har jag förträngt de flesta).

Det kanske beror på mognad eller så har jag numera bättre lärare i ämnet, men hela veckan blev en riktigt trevlig aha-upplevelse för mig. Trodde aldrig att jag skulle tycka att form var något roligt!

Här är ett litet collage av veckans ansträngningar:

En ny start

Idag tar sig livet en helt ny vändning då jag börjar första året på Umeå Konstskola. Det känns riktigt lovande! Och då kan jag förhoppningsvis uppdatera här lite oftare också. Motivationen har inte varit skyhög, och så mycket nytt har jag inte tecknat heller.

Bikini

En present till en vän som flyttade.

Och tyvärr är inte heller denna skannad utan endast ett sketet foto.

Livet går på tomgång...

...Och jag kan inte påstå att jag gör alltför mycket nytta att hänga med i svängarna.

Så här får ni ett simpelt porträtt i alla fall, så är jag lite duktig med uppdatering i alla fall.

Inte ett porträtt som gör honom rättvis precis (dessutom är det ett foto och inte en scannad bild), men konsten är svår...

Men titta, min snygga signatur har premiär i alla fall!

Band skiss i tusch

I vintras någongång så undrade min pojkvän om jag kunde tänka mig att designa ett skivomslag till hans dåvarande band. Skivomslaget skulle ha en tuff valross på framsidan samt, tillade han innan min fantasi hann skena iväg för mycket; så enkel som möjligt. Jag gjorde en enkel skiss i tusch som han personligen ansåg var nästan lite för snygg, medan resterande bandmedlemmar försökte få det till att det inte ens liknade en valross. Jag misstänker dock att de var mig de inte gillade, jag var alltid den som var mest kritisk efter deras spelningar och jag var aldrig välkommen på rep heller.

Men nog liknar det en valross alltid!

Min bästa Buck-bild

Okej, jag lovar att det här är det sista Buck ni får se av mig på ett tag, men jag ville absolut visa upp min favorit-bild av alla bilder jag har gjort av Buck:

Jag är ofantligt stolt över denna! Jag är så imponerad över mitt tålamod och alla detaljer jag har lagt ner på den, och jag tycker det fångar uttrycket från den scenen väldigt bra!

Fast vänta, får man gilla sin egen konst så här mycket?

Ännu mer Buck fanart

Ni trodde väl ändå inte att jag inte hade mer Buck fanart att visa upp? Klart jag har!

Den här skapade jag enkom för att kunna stänga in mig på rummet ifred när jag pratade i telefon, då jag på den tiden hade 6 småsyskon samt två föräldrar som älskade att störa vid just sådana tillfällen. Jag flyttade hemifrån 3 månader senare så jag hann inte nyttja den skylten så länge. Tack fan för det!

Buck Fanart

För två år sedan vart jag helt galet förtjust i en karaktär från Ice Age 3, och jag var långt ifrån ensam med att tycka om honom. Så liksom alla andra på Deviantart så skapade jag en massa härlig fanart på just Buck, allas vår coola vessla!

 

Så produktiv var det länge sen som jag var! Och jag kan inte påstå att jag har haft sådär kul igen på väldigt länge.

Kärlek för livet

När jag var 6 år möte jag för första gången kärleken, och han fick mig att definiera hur min pojkvän i verkliga livet skulle vara: nördig och kampsportsintresserad.
Ingen har hittills fallit utanför ramarna (förutom kändisar då).

Och jag lät förmodligen alltid vara förälskad i ninjan Donatello.

För den observanta så är bilden kraftigt inspirerad av ett omslag till Nemi.

En kär vän

En kväll för 7 år sen (gu va jag är gammal!) fick jag ett infall att teckna ett porträtt av en mycket god vän till mig, genom att utgå från ett litet skolfoto jag hade fått av henne (ni vet de där små som man alltid ska envisas med att förvara i plånboken). Det tog mig endast två kvällar, och det här blev resultatet:

Jag var inte alls särskilt bra på att teckna porträtt 2005, även om jag gillade det skarpt. Den här blev min käftsmäll som sa att jo, du är visst bra på det här! Sen dess har jag sporrat mig själv och utvecklats betydligt mer sen dess, men det var den här bilden som blev startskottet. Jag hade nog gett upp porträtt-tecknande annars.

Och ja, vi är fortfarande vänner, hon och jag. 

Ikea konst

I ett tappert försök att rädda en mycket ful målning, grundade jag med vitt, målade stråk av blått, och placerade helsvarta blommor lite varstans, band ihop dem med svart snirkeleri, och voíla! Helt plötsligt hade jag skapat Ikea-konst!

Inget illa menat om konsten från Ikea, det finns många fina grejer där. 

John Lennon tribute

Min sambo är en riktig musiknörd, men jag tror inte att det är därför som han gillar Beatles, så jag vet inte varför jag sa så. 

Nåväl, ett år när hade jag lite ont om pengar så kunde jag inte köpa en maffig födelsedagspresent åt honom, så jag målade dessa John Lennon tavlor åt honom istället! Om vi någongång skaffar hus med ett ordentligt musikrum så ska jag måla resterande medlemmar också på liknande sätt.

Min kamera är såpass dålig att väggen, som annars är fisgul, plötsligt fick färgerna både blå och lavendel! Verkligen inte bra, men jag har inga pengar som jag vill slänga ut på en kamera! Jag prioriterar just nu möjligheten att köpa en keyboard (=^^=)

Själv tycker jag Beatles är hemskt mysiga, men det är inte precis musik som jag vill höra särskilt ofta, om det låter logiskt?

Tatueringskoncept till systeryster

Ville bara visa upp ett tatueringskoncept som jag gjorde på beställning åt min lillasyster som fick barn i september förra året :)

Jag blev lite överambitiös med att baka in saker som har med lillflickan att göra, men resultatet blev inte så plottrigt som jag trodde.

Uppenbarligen är hon född i Kaninens år och Tuppens månad enligt kinesisk astrologi (jag utgick från filmen Watership Down när jag gjorde kaninerna), och hennes element är metall, därav medaljen. Tydligen finns det sånt som månadsträd och månadsblomma också, så jag slängde in hasselnötsblad samt en vindeväxt. Ädelstenen på medaljen ska vara en safir, men det är svårt att veta när den inte är färglagd.

Och ja, min systerdotter heter Coraline på riktigt, och det är alltså inte jag som bara har stavat fel. Jag tycker det var ett riktigt coolt val av min syster!!

Vad är en bra bild?

Man hamnade ofta i diskussioner om vad som gjorde en bra bild bra när man som jag gick Bild och Formprogrammet på gymnasiet. Och tankarna gick alltid isär, ibland på en pinsam sandlådenivå.

"Den måste vara snygg!"

"Näe, man ska vara duktig på tekniken!"

"Viktigast är väl ändå idéerna bakom?"

"Ju mer komplext och djupt, desto bättre!"

"Kan man inte ifrågasätta något så är det inte konst!"

Själv blir jag ofta tveksam till allt detta. Snyggt får det ju vara men en bild kan ju också vara snygg och ha perfekt teknik bakom sig utan att upplevas som ett bra konstverk. Och det här med idéen bakom och ifrågasättande av vad som är vad, t ex konst, brukar alltid göra mig irriterad. Kan det inte bara få vara istället för att det ska bli en höna av en fjäder?

Så en mycket enkel formulering som jag kläckte ur mig som 9-10-åring, och som jag fortfarande anser vara en bra tanke, var följande:

"En bra bild låter BOOM!"

Vilket jag, trots det barnsliga sinnet bakom tanken, finner extremt logisk. En bild säger mer än tusen ord sägs det, men hur ofta tänker man på hur en bild faktiskt LÅTER?

Ta den här bilden till exempel. Vad säger den för dig? (ja, det är en av mina gamla grejer, och bry er inte om att hon är grön, jag kommer att förklara det vid ett senare tillfälle ^_~)

När jag själv betraktar den hör jag ett sus, lite som den där kompakta men likväl högljudda och förväntansfulla tystnaden innan ett band börjar spela, eller tar paus mellan ackorden. Och i och med att den har en ljudeffekt så säger den ju MIG någonting. 

Men blir det automatiskt en bra bild bara för att det finns en ljudeffekt? Givetvis inte, med det här tankesättet kan man väl tänka sig att ju högre ljudeffekt, desto bättre bild. Och alla har ju olika smak givetvis, bara för att jag hör en ljudeffekt behöver inte alla göra det.

Men vem sa att man bara fick gilla bilder som är riktigt bra?

Tänk på det nästa gång du betraktar en bild du gillar ^_^

Och ja, självklart kan man tillämpa samma tankesätt på andra medier, såsom foton och skulpturer.

Magdansare

Jag ska väl erkänna det på en gång; jag har en svaghet för gotiska brudar. Om du är gotisk tjej och kan dansa Tribal Fusion Belly Dance så har du kommit halvvägs med mig kan jag ju säga ;)




Det här var egentligen bara en lek med nya tuschpennor som jag skulle testa för att se hur de funkade. Blev helt okej, jag älskar verkligen hur håret blev! Lagom rufsigt och spretigt.

Who let the dogs out?

En gång, runt 2004, blev jag även bedd av min ömma moder att teckna ett födelsedagskort åt en arbetskollega som, uppenbarligen, gillar hundar.

Det blev lite lekande i tusch även här, och även lite övning i improviation. Jag hade inga referensbilder till vare sig cockerspanieln eller jack russell-terriern så jag utgick istället från vilket form de har på huvudet. Det fungerade bättre än vad jag trodde, även om det krävdes två-tre skisser innan det kändes rätt.

Inspiration från Boris Vallejo

Många andra amatörkonstnärer jag känner eller känner till har gott om egna favoritkonstnärer, och samlar på dem nästan som andra samlar på musikartister. Jag förstod aldrig poängen med det som yngre, tills jag upptäckte två fantastiska konstnärer på en och samma sommar. Den ena, Boris Vallejo, inspirerade mig samma sommar (2003) till ett sånt här porträtt:



Likasinnade nördar kan nog se vilken gammal bild jag tog inspiration ifrån ^_~
Ansiktet är mycket löst baserat på mitt eget och håret gav mig fullt sjå för att undvika kladd på resten av bilden. Det var även första gången någonsin som jag använde mig av stompfer, vilket kan förklara det lite ojämna resultatet på skuggningarna. Vad tycks?

Jag är DINOSAURIE!

Jag bjuder ytterligare på en gammal bild, men denna är en av de få bilder jag inte har skannade, utan istället har plåtat med en mobilkamera, därav den halvtaskiga kvalitén.



Jag är mäkta stolt över den här bilden av två orsaker:
1. Det var mitt första beställningsjobb som jag skulle få betalt för (visserligen bara kompispris men jag var väldigt ung och orutinerad och inte alls lika duktig)
2. Jag slängde ihop den på ungefär en timme med hjälp av flytande tusch och vatten.

Jag hade heller aldrig gjort ett seriöst försök att teckna en dinosaurie så för att vara ett första försök så är det verkligen inte fy skam!

Modernt självporträtt

Då jag ändå är i farten kan jag passa på att visa upp ett annat självporträtt, men detta är från i november förra året faktiskt. Och av alla porträtt jag hitills har gjort på mig själv så tillhör det här bland mina favoriter!

Jag vet inte om det kanske märks på själva bilden, men jag är vekligen nördig när det gäller tuschlinjer! Jag studerar alltid hur en tecknare tuschar, särskilt när det gäller serier. Bra exempel kan man hitta i nästan vilken manga-bok som helst, japaner är mästare på att tuscha! I USA finns det även som en hel yrkesutövning, där man kan bli anställd på ett serieförlag som tuschare till mindre och riktigt stora serier. Det är hemskt synd att man inte tänker lika hårt på tuschningen här i Sverige, här verkar folk vilja göra lite som dom själva vill.

Levande linjer ska det vara! Och tuschat med riktigt stålstift också!

En början

Det är alltid lika svårt att börja om med något, särskilt när det är en blogg som man verkligen inte gillade designen på. Nu efter mycket om och men så börjar den äntligen arta sig åt rätt håll, så nu kör vi igång!

Jag heter Sanna och brukar klassificera mig som kreativ nörd. Kreativ för att... tja, det är ett bra adjektiv som passar in på mig, och nörd för att jag är tämligen nördig och dessutom stolt över det!

Tanken med denna blogg är att visa upp mina alster i en helt annan typ av social media. Det är alltid roligt att visa vad man har gjort!

Så vi inleder med ett självporträtt! Detta är visserligen ganska gammalt (2004) men jag gillar det fortfarande och jag klär mig fortfarande enbart i svart och rosa, så det får vara bra. Dock så var det bra många år sedan nu som jag hade nithalsband på mig eller så mycket svart smink.